Entré
Bilköpet
Bygget
Lackering
Elektronik
Finesser
Besiktning
Summering
Tekniktävling
Renovering 2012
Resultat Släpvagn


E-post Björn

Länkar

För förstoring - klicka på önskad bild

Autobianchi Cabriolet

    En solig sommardag år 2000, då jag åkte omkring i min olidligt varma bil, väcktes tanken. Man skulle nog ha en Cabriolet.
    Vore kul med en lite udda bil.
    En bilmodell jag alltid gillat är Lancia Auto Bianchi.
    En mycket liten italienare, som påminner lite om en "hundkoja".

    Jakten var igång
    En Autobianchi Cabriolet skulle det bli. Det finns en variant av Autobianchi,
    som heter "Abarth", även detta en täckt bil (med tak), men med större motor än juniormodellen och med lite detaljförändringar.
    Detta bygge skulle vara en "Abarth", dvs. stora motorn, fast utan tak....en "CABARTH".
    Lancia Autobianchi är inte helt lätta att få tag på, då de slutade tillverkas i slutet av 80-talet. Efter många annonser och flitigt läsande av Gula tidningen fann jag en -83 Lancia Autobianchi Junior (lilla motorn) i Karlskoga. Jag for och tittade på den och stod mycket tveksam inför beslutet att införskaffa just detta exemplar, då den var en skrothög.

    Med tanke på tillgången och min iver att påbörja projektet fick det till slut bli denna bil som skulle bli objektet för mina planer.

    För 2250 kr åkte jag från den gamla handelsträdgården, där vraket stått, och kände mig trots allt ganska nöjd, för nu skulle Cab-drömmen bli verklighet.

    Rensningen påbörjades. Allt skulle bort. Då bilen var helt ren från inredning och karosseridetaljer och det i stort sett bara var instrumentpanel, hjul och motor kvar, sjönk ivern en smula.

    Förutom att skärmkanter, baklucka, front, dörrar...ja i stort sett all plåt var kraftigt rostangripen, var även de bärande balkarna av papperskonsistens och golvet hade vissa likheter med Fred Flintstones bil.

    Tanken läckte, lyktreflektorerna var angripna av rost, sprickor i lyktglasen fram och bak, kylaren var sönderrostad och framrutan var sten-blästrad, mm.
    Bilen hade även en för mig tidigare dold krockskada i bakpartiet, vilket snedställt vänster bakhjul...suck.
    Finaste stället på den var typiskt nog taket, som skulle kapas bort.

    Åter igen ett ställnings- tagande. Är jag beredd lägga ner den tiden projektet kräver, eller skall jag leta på något bättre exemplar...?

    Efter att ha sovit på saken införskaffade jag några kvadratmeter plåt och gick lös med vinkelslipen.

    Siktet var inställt, beslutet taget.